Hem

Bakgrund och utveckling

Trygghetsberättelser är en modell för att bearbeta trauma, som jag har utvecklat. Allt startade 2015 när jag om och om igen träffade människor – föräldrar, familjehem, personal på boenden och andra vuxna – som levde och arbetade med traumatiserade barn och vuxna som inte fick hjälp att bearbeta sina trauman.  Jag tänkte att det måste väl gå att utveckla en traumabearbetande modell som går att använda också av den som inte är psykolog eller psykoterapeut.

Jag började läsa allt jag kunde hitta om trauma, och insåg att forskningen inom området under de senaste årtiondena gett oss en ny och vidare bild av vad trauma är och vad traumabearbetning behöver innehålla. Utifrån vad jag lärde mig började Trygghetsberättelser ta form. Jag valde att kalla modellen för just Trygghetsberättelser, eftersom det blev tydligt att trygghet och berättelser är två av de viktigaste och starkaste komponenterna som behöver finnas med i en modell som hjälper människor att bearbeta sina trauman.

 

2023 kom boken Trygghetsberättelser. Från trauma till trygghet, utgiven på Borell förlag, där jag steg för steg beskriver processen, och också den forskning som Trygghetsberättelser är baserad på.

 

Det finns inte någon forskning på Trygghetsberättelser, men varje steg i modellen bygger på forskning. Min förhoppning är att modellen kommer att fortsätta att utvecklas och att uppföljningar och forskning så småningom kan göras för att säkerställa att den ger bästa resultat. Modellen har utvecklats för att vara så trygg och säker som möjlig för att minimera risken för återtraumatisering för den som traumatiserats eller sekundärtraumatisering för den som bistår i processen.

Från trauma till trygghet

Runtom i världen, och i vår närhet, finns så många barn och vuxna som upplevt händelser som traumatiserat dem. En traumatiserande händelse är en situation där personen upplevt sig ensam, rädd och maktlös. I en sådan situation blir vår första reaktion att söka eller skapa trygghet. Om vi inte finner trygghet reagerar vi med att fly eller försvara oss. Om det inte är möjligt, vilket ofta är fallet speciellt för barn, går vi in i ett tillstånd där vi blir förstelnade eller förlamade. Det är då vi blir traumatiserade. Om vi kan fly eller försvara oss minns vi situationen som en skrämmande händelse, men inte nödvändigtvis som en traumatiserande händelse. En skrämmande händelse är lättare att bearbeta, men en traumatiserande händelse lagras inte bland andra minnen, utan lagras på ett sådant sätt att det är svårare att komma åt minnet. Men genom lek, berättelser, trygghet och rörelser kan vi lösa upp det traumatillstånd som kroppen försatts i och minnet av den traumatiserande händelsen kan bearbetas och sedan lagras bland de andra minnena.

I Trygghetsgerättelser bjuder vi in trygghet  på flera sätt: genom den fysiska närvaron av en trygg person i rummet, genom den fantiserade närvaron av en trygg  person i minnet av händelsen, genom att hitta och utföra de rörelser som kroppen hade behövt göra för att vi skulle få makt och frihet i situationen, genom att använda lek och skapande för att föra in glädje, och genom att utforma strategier som ger trygghet här och nu i vardagen.

Trygghetsberättelser utvecklades för att hjälpa trygga vuxna att leda barn och andra vuxna genom en traumabearbetande process. En trygg vuxen är en person som har bearbetat sina egna trauman, som vet hur hon kan lugna och grunda sig själv och andra när stora, starka känslor vill ta över, som kan känna med andra och se vad de behöver, och som kan respektera andra och de gränser de sätter upp. För ett barn kan det vara en förälder, en familjehemsförälder, en annan anknytnings-person, en lärare eller någon annan som barnet känner sig trygg  med. För en vuxen kan det vara en partner, en vän, en kollega, en vårdgivare eller en person i någon form av ledarställning. Även psykologer och psykoterapeuter kan vara trygga vuxna, men eftersom så många, inte minst barn, behöver hjälp av trygga människor att bearbeta trauman, är det en omöjlighet att alla ska kunna få hjälp av psykologer och psykoterapeuter med utbildning i traumabearbetning. Därför behöver vi alla lära oss hur vi på ett tryggt sätt kan hjälpa varandra från trauma till trygghet. Jag har nu använt Trygghetsbeättelser i flera år, och upptäckt att det blir ett sätt att leva.

De 10 stegen

Trygghetsberättelser kan sammanfattas i 10 steg:

Förarbete:

  • Steg 1: Identifiera vuxna som barnet känner sig trygg med, och låt dem lära sig om trygghetsberättelser.
  • Steg 2: Lär dig hur barnet kan stabiliseras och grundas om de traumatiserande minnena blir överväldigande.
  • Steg 3: Samla några fakta om sådant som hänt innan och efter den traumatiserande händelsen. Dessa fakta används sedan i trygghetsberättelsen för att sätta händelsen i sitt sammanhang.

Berättande:

  • Steg 4 – Barnets traumaberättelse:
    Lyssna till barnets berättelse och ge barnet möjlighet att uttrycka sin berättelse på kreativa sätt. Berättelsen behöver inte vara detaljerad. Hjälp barnet att fokusera på hur det kändes i kroppen.
  • Steg 5 – Barnets fantiserade trygghetsberättelseFör berättelsen till trygghet, genom att låta barnet i fantasin bjuda in trygga personer/djur/varelser i händelsen. Iaktta vad trygghetspersonen gör och säger. Hjälp barnet att fokusera på hur det känns i kroppen när trygghetspersonen kommer in och hjälper.
  • Steg 6 – Barnets segerhandling:
    Ge barnet möjlighet att få utlopp för traumaenergin, genom att fråga om det är någon rörelse barnet vill göra med sin kropp eller om det är något barnet vill säga/skrika – en segerhandling! Gör rörelsen tillsammans. Skrik tillsammans
  • Steg 7 – Den vuxnes återberättande av barnets traumaberättelse, trygghetsberättelse och segerhandling:
    Berätta barnets berättelse tillbaka för barnet, med den nya tryggheten invävd, och i sitt sammanhang. I berättelsen kan viktiga budskap vävas in, som “Du är normal.”, “Du är värdefull.”, “Det var inte ditt fel.”. Sätt berättelsen i sitt sammanhang genom att berätta vad som hände innan och vad som hänt efter den traumatiserande händelsen.
    Ibland behöver berättandet börja med den vuxnes berättelse. Den vuxne får då berätta det den vet av barnets traumaberättelse, insatt i ett tidssammanhang och med viktiga budskap innan. När barnet fått höra sin traumaberättelse berättad med en trygg röst i ett tryggt sammanhang kan det vara lättare för barnet att fortsätta berättandet från steg 4.

Efterarbete:

  • Steg 8: Utforska tillsammans med barnet vad barnet kommit att tänka om sig själv och världen utifrån den traumatiserande händelsen. Hjälp barnet att identifiera vilka tankar som inte är hjälpsamma, och ersätt dem med hjälpsamma tankar.
  • Steg 9: Utforska tillsammans med barnet vad barnet förlorat genom den traumatiserande händelsen, och hjälp barnet hitta vägar att uttrycka och bearbeta sorgen.
  • Steg 10: Fira att det är över, skapa strategier, hjälp barnet att utforska när och hur det behöver sätta gränser och söka skydd, och hjälp barnet och hitta tillhörighet, trygghet, glädje och hopp.

Ulrika Ernvik
safetystories.se
ulrika.ernvik@gmail.com