Bakgrund och utveckling

SafetyStories© är en traumabearbetningsmodell som jag har utvecklat. Den började ta form 2015, när jag gång på gång hörde om barn som var traumatiserade men inte fick den hjälp de behövde. Jag kände att det måste finnas ett sätt för ”vanliga” människor att hjälpa varandra att bearbeta trauma.

Jag började läsa allt jag kunde hitta om trauma och insåg att forskningen under de senaste decennierna har lyft fram många intressanta aspekter som inte ingår i många av de traumabearbetningsmodeller vi använder. Utifrån det jag lärde mig började en modell växa fram, som jag kom att kalla SafetyStories, eftersom trygghet och berättande är de två viktigaste och mest kraftfulla ingredienserna i effektiv traumabearbetning.

Under några år har jag nu använt, utvecklat och utbildat andra i att använda SafetyStories.

I juli 2023 publicerades min bok om SafetyStories på svenska och i mars 2025 publicerades den på engelska. Boken kan köpas från förlaget www.borellme.se och så småningom även via den här webbplatsen.

Utbildningar erbjuds regelbundet, och nästa utbildning på engelska startar den 21 mars som ett webbinar i fyra sessioner. För mer information, skriv till ulrika.ernvik@gmail.com

Det finns ingen forskning gjord på modellen i sig, även om den är byggd på forskning. Min förhoppning är att modellen kommer att förfinas och utvecklas i takt med att den börjar användas, och att uppföljningar så småningom kan göras så att vi med säkerhet vet hur hjälpsam modellen är.

Modellen är utformad för att vara så trygg som möjligt, så att risken för återtraumatisering eller att på andra sätt skada andra eller mig själv blir så liten som möjligt.

Från trauma till trygghet

Många barn och vuxna runt om i världen har upplevt traumatiserande händelser och är traumatiserade. En traumatiserande händelse är en händelse där personen kände sig ensam, rädd och maktlös.

Den mänskliga reaktionen i sådana situationer är att först försöka hitta trygghet, och sedan att kämpa eller fly. Om det inte är möjligt – vilket ofta är fallet, särskilt för barn – fryser vi eller kollapsar. Det är då den traumatiska upplevelsen lagras i kroppen.

Om vi kan kämpa eller fly blir minnet ett smärtsamt minne, men inte nödvändigtvis ett traumatiskt minne. Ett smärtsamt minne är lättare att bearbeta, men ett traumatiskt minne lagras inte tillsammans med andra minnen och kan därför vara svårt att komma åt.

Genom lek, berättelser, trygghet och kroppsliga uttryck blir minnet lättare att nå och bearbeta.

I SafetyStories bjuder vi in och inkluderar trygghet i det traumatiska minnet på många sätt: genom närvaron av en verklig trygg person här och nu, genom närvaron av en föreställd trygg person i minnet, genom att använda kroppen för att skapa stärkande rörelser, genom lek och kreativitet som bygger in glädje, och genom att skapa trygga relationer och strategier så att livet här och nu blir så tryggt som möjligt.

Eftersom så många människor – särskilt barn – behöver hjälp av trygga vuxna för att bearbeta traumatiska minnen finns det ingen möjlighet att alla kan få hjälp av professionella som är utbildade i traumadebriefing. Därför behöver vi alla lära oss hur vi på ett tryggt sätt kan leda andra genom traumabearbetning.

En trygg vuxen är en person som har arbetat igenom sina egna trauman, som vet hur hon kan jorda sig själv när hon blir överväldigad, som kan känna med andra och se vad de behöver, och som kan respektera andra och deras gränser.

För ett barn kan det vara en förälder, familjehemsförälder, annan omsorgsperson, en lärare eller någon annan som barnet känner sig trygg med. För en vuxen kan det vara en partner, vän, kollega eller en ledare av något slag.

SafetyStories är utvecklat för att hjälpa vilken trygg vuxen som helst att leda ett barn eller en annan vuxen genom traumabearbetning. Eftersom jag har använt SafetyStories i många år har jag också insett att det har blivit ett sätt att leva för mig – en livsstil.

De 10 stegen

Följande steg behöver vara en del av SafetyStories. Det är inte en strikt steg-för-steg-modell, eftersom många av stegen är integrerade i varandra.

Förberedelse

1. Hitta en trygg vuxen som kan leda barnet genom processen.
2. Se till att denna trygga vuxen vet hur man jordar barnet utifrån det vi vet genom polyvagalteorin: hur man engagerar det sociala engagemangssystemet och aktiverar vagusnerven.
3. Förbered en tidslinje: sådant som hänt före och efter den traumatiska händelsen, som hjälper händelsen att hitta sin plats i barnets livsberättelse. Det kan vara minnen från födseln och första året, några saker som hände precis innan händelsen, och cirka 10–15 neutrala minnen av sådant som hände efteråt. Detta hjälper hjärnan att förstå att det som hände då inte händer nu – det är över.

Berättande

4. Barnets traumaberättelse: Lyssna på barnets berättelse – den kan berättas med ord, genom teckning, lek eller på annat sätt. Berättelsen kan vara mycket kort och detaljer behövs inte. Hjälp barnet att lägga märke till hur kroppen reagerar på berättelsen och hur kroppen reagerade i den traumatiska stunden.
5. Barnets trygghetsberättelse: Uppmuntra barnet att genom visualisering bjuda in en trygg person in i minnet. Det kan vara någon barnet känner, någon från en film, en sagokaraktär, ett djur eller någon annan som barnet känner sig trygg med. Uppmuntra barnet att se framför sig vad personen gör och säger. Hjälp barnet att lägga märke till hur kroppsförnimmelserna förändras när trygghet kommer in i minnet.
6. Triumfhandlingen: Lägg märke till om det finns traumaenergi som behöver lämna barnets kropp och ge tid och utrymme för det. Låt barnet gestalta de rörelser hon känner för att göra när tryggheten kommer in i minnet. Gör handlingarna – triumfhandlingarna – tillsammans med barnet.
7. Den vuxnes berättelse tillbaka till barnet: Berätta barnets historia om sig själv – trygghetsberättelsen – inklusive traumaberättelsen, trygghetsberättelsen och triumfhandlingen. Inkludera:

• vad som hände före den traumatiska händelsen (du kan börja vid födseln eller bara några timmar innan)
• den traumatiska händelsen, så som barnet berättade den
• den nya berättelsen om hur trygghet kom in
• hur kroppen kändes både i den traumatiska stunden och när trygghet kom
• triumfhandlingarna som kroppen gjorde när trygghet kom in
• budskap barnet behöver höra, som ”du gjorde ditt bästa”, ”det var inte ditt fel”, ”inga barn ska behöva vara med om sådant här”
• minnen av det som hänt sedan den traumatiska händelsen, avslutat med denna stund här och nu

Ibland behöver vi börja berättandet med den vuxnes berättelse till barnet om den traumatiska händelsen, inklusive vad som hände före och efter samt budskapen barnet behöver höra. Barnet kan då bli redo att berätta sin egen historia.

Efterarbete

8. Utforska tillsammans med barnet vad hon började tro om sig själv och världen. Identifiera tankar som inte är hjälpsamma och ersätt dem med hjälpsamma tankar.
9. Utforska tillsammans vad barnet har förlorat och vad hon behöver sörja. Sörj tillsammans.
10. Se till att barnet kan fortsätta känna trygghet, har strategier för liknande situationer i framtiden, och fira sedan tillsammans att det är över. Rita bilder av hur trygghet kom, rollspela det, dansa det, lev det!